I del 1 berättade vi om hur regelbunden cykling minskar risken för hjärt–kärlsjukdom, typ 2-diabetes, övervikt och förtida död – ofta med riskreduktion på 20–30 procent för dem som cyklar regelbundet. När denna typ av vardagsmotion sker som en naturlig del av pendlingen, nästan varje arbetsdag, blir effekten på befolkningsnivå mycket stor eftersom en stor andel av alla vuxna då rör sig mer utan att behöva ”hitta tid” för träning.

Kroniska folksjukdomar står för en betydande del av sjukvårdens kostnader, både genom återkommande besök, läkemedel och avancerad behandling. Om fler når rekommendationen om 150–300 minuter måttlig fysisk aktivitet i veckan, kan en del av dessa sjukdomar helt enkelt undvikas eller skjutas upp många år, vilket minskar vårdbehovet. På samhällsnivå innebär det färre hjärtinfarkter, färre strokefall, färre nyinsatta diabetesbehandlingar och mindre behov av dyr rehabilitering – med direkta besparingar i vårdens budget.

Psykisk ohälsa är idag en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning i Sverige, med stora kostnader både för sjukförsäkringen och för arbetsgivare.

I del 2 i vår artikelserie lyftes hur cykling minskar stress, förbättrar sömn och sänker risken för depression och ångest, bland annat genom att pulshöjande aktivitet frigör endorfiner och andra ”må bra”-ämnen i hjärnan.

När människor cykelpendlar får de in regelbunden rörelse som buffert mot stress. Även måttlig, återkommande träning kan minska risken för depression och lindra symtom vid mild till måttlig psykisk ohälsa, vilket i sin tur minskar behovet av vårdkontakter, läkemedel och längre sjukskrivningar. För samhället betyder det lägre kostnader för psykiatrisk vård, färre långa sjukfall och ett ökat välbefinnande i befolkningen – något som är svårt att sätta en exakt prislapp på men som tydligt syns i både statistik och hälsoekonomiska modeller.

En av de mest intressanta studierna på senare år kommer från finska Institutet för arbetshälsa och omfattar över 28 000 offentligt anställda som följdes under flera år. Studien visar att de som cyklar till jobbet har lägre risk för sjukfrånvaro än kollegor som tar bilen eller annan passiv transport – upp till 12 procent lägre risk för sjukdagar generellt och 18 procent lägre risk för längre sjukperioder på tio dagar eller mer hos de mest aktiva cyklisterna.

Forskarna fann också att de som cyklar cirka 60 kilometer per vecka – alltså exempelvis 6 km enkel väg fem dagar i veckan – hade i genomsnitt 4,5 färre sjukdagar per år än icke-cyklister. För ett företag med 100 anställda som cykelpendlar i den omfattningen innebär det potentiellt över 400 färre sjukdagar per år, vilket motsvarar flera hela årsarbetskrafter i ökad närvaro. Översätt detta till samhällsnivå, med hundratusentals arbetstagare, så blir effekten än tydligare.

Det är också viktigt att betona att just cykling – och inte bara allmän aktiv pendling – tycks ha en särskilt tydlig effekt på sjukfrånvaro i denna studie. Gång hade inte lika stark skyddande effekt mot sjukskrivning, vilket kan hänga ihop med att cykling ofta ger något högre intensitet och därmed större konditions- och hälsovinster per minut.

Internationellt används bland annat WHO:s Health Economic Assessment Tool (HEAT) för att räkna om minskad dödlighet och sjuklighet från gång och cykling till kronor och ören. Verktyget används av kommuner, regioner och länder för att beräkna samhällsnyttan av investeringar i cykelinfrastruktur, och resultaten visar genomgående att vinsterna ofta överstiger kostnaderna.

När en kommun investerar i säkra cykelvägar, cykelparkeringar och kampanjer som uppmuntrar till cykelpendling, är det alltså inte bara en fråga om miljö eller framkomlighet – det är också en hälsoekonomisk satsning.

Svenska analyser som sammanställer forskning om cykling och ekonomi visar att varje cyklad kilometer kan ge ett samhällsekonomiskt plus när man väger samman minskade vårdkostnader, lägre sjukfrånvaro och miljövinster. Även om exakta siffror varierar mellan olika modeller, pekar allt på att varje investerad krona i cykelinfrastruktur ofta ger flera kronor tillbaka till samhället.

För arbetsgivaren innebär cykelpendlande medarbetare lägre sjukfrånvaro, högre produktivitet och ofta bättre arbetsklimat, då många upplever mer energi, bättre koncentration och mindre stress de dagar de cyklar. Men de ekonomiska vinsterna stannar inte vid företagsnivån – minskade utbetalningar av sjukpenning, mindre belastning på vård och rehabilitering och ett längre arbetsliv kommer i slutändan hela samhället till godo.

Ur ett folkhälsovetenskapligt perspektiv är cykelpendling en klassisk ”win–win”: individen får starkare kropp, stabilare psyke och bättre vardagsenergi, samtidigt som samhället sparar pengar och resurser inom både sjukvård och socialförsäkring.